Animalcracker

Jag har fått för mig att jag är en bra människa, ni vet, en sån där som bryr sig om andra människor, som plockar upp skräp från marken, som är medlem i naturvänliga grupper som har möten varje tisdagskväll och dricker ekologiskt te och disskuterar växthuseffekten, som tycker att allt man behöver i livet är lite kärlek, en sån som äter hälsosam mat, som läser böcker av tjeckiska författare med lågna namn och är bra på att argumentera. Jag tappade bort mig där någonstans, jag vet inte vad en bra människa är längre. Hur som helst så finns det nog inte så många. Jag är i alla fall inte en bra människa. Men det är heller inget jag strävar efter att vara. Fast jag ska väl inte påstå att jag är galen eller unik, jag är förmodligen rätt alldaglig. Men jag försöker trösta mig med att jag är det, att mina tankar är mina egna och att mitt blod har en unik färg eller att jag är en människa som kan uttrycka mig genom att måla tavlor föreställande mänskliga hundar i märkesoveraller som om jag hade något att säga om samhället genom att hänga upp dessa tavlor i tunnelbanevagnar fyllda med medelåldersmän som börjar tappa håret eller halvfulla, finniga tonåringar som har tappar livslusten. Nej, hujeda mig.

Allt jag vill just nu är att ha sommar i ett land någonstans där det finns glada människor som reflekterar över saker och som tycker om att bara lyssna på musik hela dagarna och skratta. Ta mig dit.


Underbara foton av Lauren Dukoff, http://www.laurendukoff.com