All I want is the best for our lives my dear, and you know my wishes are sincere

Idag fick jag sommarlov. Det är grått och mulet utanför och jag känner mig inte alls glad. Jag fick pris idag, den bästa elven i musik i min årskurs. Jag fick ingenting i svenska, ingenting i engelska, men nej nu ska jag vara tyst. För aldrig kan man vara nöjd. Jag vann en dikttävling i min skola, jag fick en biobiljett som jag förmodligen lyckats slarva bort. Så lite glad är jag väl, kanske.
Men det som gör mig minst glad är att jag bara väntar, väntar, väntar och väntar på ett svar som jag kanske inte vill ha.
Ett svar från någon som enkelt skulle kunna förändra mitt liv, till det bättre, men istället väljer att låta mig vänta.
Kanske få det att rinna ut i sanden, så att jag ska glömma. Men jag kommer aldrig glömma att jag är så nära och så långt bort på samma gång. För jag vet precis vad jag vill, jag tror att jag vet, men jag vill inte sitta här och vänta och tänka att någon gång, någon gång så får jag ett svar. Men jag är otroligt rädd att svaret inte är positivt. Är det inte det vet jag inte vad jag gör. Men jag överlever alltid, det gör jag.


Här är en liten film som jag tyckte om.
Sången heter Sunday Smile och är gjord av Beirut.
Den börjar halvvägs in i filmen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0