So I sit here waiting for God and a train to the Astral plane.

Crayon Angel songs are slightly out of tune
But I'm sure I'm not to blame.
Nothing's happened but I think it will soon,
So I sit here waiting for God and a train,
To the Astral plane.
Magic rings I made have turned my finger green.
And my mystic roses died.
Guess reality is not as it seems,
So I sit here hopin' for truth and a ride,
To the other side.
Phony prophets stole the only light I knew,
And the darkness softly screamed.
Holy visions disappeared from my view,
But the angels come back and laugh in my dreams,
I wonder what it means.


Judee Sill - Crayon Angels

Now I'm running down the road trying to stay up somewhere in her head

Neil Young är fantastisk, tänkte bara berätta det. Jag och Johanna ska spela lite runt stan imorgon för att tjäna ihop pengar till Way out West biljetter. Kan tyckas töntigt, löjligt, onödigt, men för oss (mig) är det allt jag vill just nu. Att se någon spela live ger en sån jävla kick, speciellt musik man verkligen tycker om. Och musik är verkligen det viktigaste i mitt liv, och att spela musik för att få se andra spela musik känns ganska naturligt. Dock tycker jag att det är ganska jobbigt att ställa sig på gatan och spela, men egentligen utsätter man sig för samma sorts exponering, eller vad man nu kan kalla det. Men, fan, jag ska på den här festivalen, så jag skiter i om det är jobbigt ibland. Snart står jag där och njuter av Neil Young, Fleet Foxes och Iron & Wine.


Neil Young - Out on the Weekend, Live 1971

Fair child, fair child, how are you man?

Jag har ett år kvar. Jag hatar att ett år känns som en evighet. Ett år kvar tills jag kan ta ett friår, ge ut vår skiva i hela världen och spela i hela världen. Jag anade inte att det skulle bli ett problem att börja göra musik så här tidigt, för nu är jag fast här i Sverige. Ett år, ett år, ett år. Jag hoppas att det går snabbt. Men jag får inte ge upp skolan för vem vet, musiken kan gå åt helevete. Jag ska försöka satsa och göra mitt bästa det här året som kommer nu. Så att jag kan ta mig vidare sen. Jag älskar att jag inte vet, om allt jag ska göra fanns framför mig skulle jag längta ihjäl mig eller bli alldeles rädd och spendera alla sekunder för att förhindra det, man vet ju aldrig. Det är bra att jag inte vet, att jag inte har en jävla aning.
Förresten ändrade jag lite på designen, männen på bilden där uppe är Devendra Banhart och Gregory Rogove och förutom från att vara världens snyggaste människor har de också ett band tillsammans - Megapuss. De har dock inte släppt något än, men jag väntar. Som vanligt väntar jag.
Men jag har i alla fall fått tag på Conors skiva, live, men ändå helt fantastiskt bra så att jag vill gråta och krypa ihop till en liten boll samtidigt som jag vill omfamna hela världen. Tack för musiken, ni är alla så vackra.
Nu ska jag sätta mig med en gitarr och försöka hitta på något att dela med resten av världen, om ni vill ha mina sånger det vill säga. Det hoppas jag.

Milk thistle - Conor Oberst
Högerklicka på länken och välj "spara länk som", låten är fantastisk, jag lovar.

If I loved you well it's my fault

Sitter här och lyssnar på live inspelningar av Conor Obersts nya skiva, den kommer förmodligen vara otroligt bra, inte särskilt överraskande kanske. Bara de inte producerar den till en ocean av instrument så att melodin och enkelheten försvinner i alla stråkar och trummor och allt annat som man kan tänka sig. Fast jag kommer förmodligen älska det ändå, började Conor Oberst rappa skulle jag säkert gilla det också, jag är alldeles för hemsk och förutsägbar. Idag var jag och fikade med Josefin och Matilda och några andra fina också. Josefin åker till Prag imorgon vilket känns ganska sorgligt, kommer sakna henne otroligt men hon kommer hem på fredag så det är okej. Hon är fantastiskt. Vi tog mest groteska och underhållande foton på varandra genom att ge varandra instruktioner som; "Din reaktion när Jesus kommer tillbaka till jorden". Det blev ganska så komiskt, ja.

Jag skrev också en novell igår, jag vet inte om den blev bra alls eller helt otroligt dålig. Hur som helst skapade jag i alla fall något, vilket alltid är bra.

http://www.myspace.com/musicofconor - lyssna på fyra låtar ur Conor Obersts nya album. Det är så bra, jag blir så glad.


Fantastisk låt, tyvärr är inte videon lika fin. Väntar spänt på en riktig video. Men hur som helst, ignorera videon, läs texten och lyssna på musiken, för det är helt magiskt.

Well the promise in her smile shames the mountains tall

Jag har hittat en underbar låt dag, den heter Colorado Girl och är skriven av Townes Van Zandt. Här är den framförd av världens finaste Devendra. Kanske, kanske spelar den på Debaser, oh, well see.


And hey there, Mr. happy squid, you move so psychedelically

Den här mannen är så sjukt bra. Har du inte hört hans musik så måste du verkligen göra det.
Han heter Devendra Banhart.

image1

image2

The sun sets on the war, the day breaks and everything is new

Ett ensamt barn i en enmans-kör, han spräcker glasen. En mors glömda aska applåderar tyst inför gråtande ögon och ett tålmodigt nynnade. Nu ska vi aldrig vara rädda mer, nu ska vi bara älska.
Han tar bussen, det regnar utanför, det regnar glas. Han dansar tvåmans-ballett med ett vakum och i en piruett ler han faktiskt.

Jag har upptäckt att "Quiet is the new loud" av Kings of Convenience nästan är lika bra som "Riot on an empty street". Jag önskar hela världen kunde få lyssna och tycka om det precis lika mycket som jag gör.

"Even though I'll never need her,
even though she's only giving me pain,
I'll be on my knees to feed her,
spend a day to make her smile again
Even though I'll never need her,
even though she's only giving me pain
As the world is soft around her,
leaving me with nothing to disdain."
Winning A Battle, Losing The War - Kings of convenience


RSS 2.0