One for the Catholic Girls
God natt, eller något sådant. Jag borde egentligen sova, för att orka, men det är mycket jag borde så jag tänker strunta i det. Och istället lyssna på Simon Joyner, eller se på ett avnsitt av Mighty Boosh som jag sett hur många gånger förut, men det är ändå lika bra. Vi får se.
Jag har några enstaka planer för den här sommaren, som jag förhoppningsvis kommer följa, jag ska; spela på festivaler, göra musik, lyssna på musik, träffa alla underbara människor som jag har turen att faktiskt fått lära känna, lära känna ännu fler underbara människor, bli kär, cykla (gärna på tandemcykeln om pappa orkar laga punkan), ha picknick flera gånger om, lära mig ta barréackord, skratta, se några bra filmer, träffa några musiker (conor oberst, devendra banhart osv..), äta god mat och bara njuta, för att jag faktiskt kan. För att mitt liv är ganska så bra, och hur mycket jag inte vill inse det och tycka synd om mig själv, så har jag otrolig tur. Jag borde vara lycklig, men det saknas väl något, jag hatar att känna att det saknas något. Fast egentligen gör det väl inte det, det är något jag hittar på för att slippa känna att jag är en såndär människa som låsats att de är nöjda fast de egentligen håler på att bryta ihop. Om man ska göra något i den situation ska man väl bryta ihop, få ur sig allt och börja på nytt. Fast. det är så jävla enkelt att leka psykolog och säga hur andra ska uppföra sig när man inte har en aning om hur man skulle reagera själv i sådana situationer. Jag tror inte på ödet, jag tror på att allt bara blir, och att man själv kan förändra det, men att det är alldeles för mycket slumpar för att allt ska kunna bli precis som man vill. Och för många viljor, alldeles för många viljor.
Och om det nu fanns en gud eller en kraft eller en varelse som styr över allt det här, så skulle jag bara vilja säga en sak; "var är min människa som ska falla för mig och tycka om mig precis som jag är och vakna bredvid min sida och tycka att jag är vacker och någon som kan se om alla mina favoritfilmer med mig och som tycker att de är lika bra som mig och någon som vill lyssna på Vashti med mig som kan sjunga med i Diamond day och bara vara glad för att jag finns?"
Och då kommer varelsen svara mig; "I sinom tid Klara, så kommer allt."
Men tänk om jag dör, precis just nu, då får jag ingenting, din hycklare! 
Simon Joyner, fotograf okänd
